Några av de stora - Kort redogörelse.
Kära läsare. Det har stått still här nu några dagar men oroa er ICKE! Fler inlägg är på gång och jag hoppas på att fler frågor ska ramla in så småningom as we go along.
Jag tänkte bara göra en kort redogörelse just nu och klargöra ett par saker. Mest reda ut några ord som du kan komma att läsa här i framtiden och ge dem en förklaring.
Först några av förbunden (några av länkarna finns i beskrivningen av denna blogg):
- Chikara
Förklaring: Mest en massa väldigt tekniska brottare. Många inlånade från Japan och Mexico. Mycket högflygande och teknik.
- CZW (Combat Zone Wrestling)
Förklaring: Ett av de (i alla fall) två stora independentförbunden. Blev kända för att ha väldigt hårdkokta och våldsamma matcher. Det var i alla fall så som jag läre känna dem från början.
- ROH (Ring of Honor)
Förklaring: Det andra av de två stora independentförbunden. Just nu kanske det allra största av dem. Känt för att få brottare in i TNA (se nedan) och fungerar väldigt ofta som plantskola för de stora förbunden. Även här mycket högtflygande och teknisk brottning.
- IWA-MS (Independent Wrestling Association - Mid South)
Förklaring: Ett av de mer våldsamma independentförbunden. Håller den amerikanska varianten av King of the Deathmatches.
- WWE (World Wrestling Entertainment)
Förklaring: Det största förbundet med mest tittare, mest TV-tid, mest pengar och allra flest "kayfabe" historier. WWE har även några underkategorier man borde nämna.
- Monday Night Raw.
- Friday Night Smackdown (från början startat av the Rock utifrån en av hans catchphrases "layeth the smacketh down on [insert motståndarnamn här])
- ECW - Jag kommer att återkomma till just ECW senare för att det är från början ett kapitel för sig.
- TNA (Total Nonstop Action)
Förklaring: Det andra av de två största förbunden. Startades från början av Jeff Jarret som mest var känd från sin tid i WCW (se nedan).
Sådär. Några av de avsomnade då som kan vara bra att känna till:
- ECW. (Extreme Championship Wrestling)
Ja där kom det igen. Närmare förklaring kommer i senare inlägg.
- FMW (Frontier Marshall-Arts Wrestling)
Förklaring: Japanskt avsomnat förbund. Känd för att vara värd åt några av de mest knasiga våldsamma "deathmatches" som ägt rum. Höll även den legendariska "King of the death match" turneringen 1995 där Cactus Jack slutligen stod som segrare.
- XPW (Xtreme Pro Wrestling)
Förklaring: I och med att XPW blev ganska kortlivat så har det egentligen ingen närmare förklaring men förklaring kommer.
- WCW (World Championship Wrestling)
Förklaring: Under perioden 1997 till 1999 det allra största förbundet men blev senare uppköpt av WWE på grund av organisationsproblem och ekonomiska problem. En av de två stora aktörerna i de berömda "Monday night wars" (som också kommer att kräva ett inlägg för sig).
Nu har jag i alla fall täckt några av dem. Jag kommer att komma med fler förklaringar och fler inlägg på de flesta av dem senare.
Väl mött så länge :)
//F-rock.
Jag tänkte bara göra en kort redogörelse just nu och klargöra ett par saker. Mest reda ut några ord som du kan komma att läsa här i framtiden och ge dem en förklaring.
Först några av förbunden (några av länkarna finns i beskrivningen av denna blogg):
- Chikara
Förklaring: Mest en massa väldigt tekniska brottare. Många inlånade från Japan och Mexico. Mycket högflygande och teknik.
- CZW (Combat Zone Wrestling)
Förklaring: Ett av de (i alla fall) två stora independentförbunden. Blev kända för att ha väldigt hårdkokta och våldsamma matcher. Det var i alla fall så som jag läre känna dem från början.
- ROH (Ring of Honor)
Förklaring: Det andra av de två stora independentförbunden. Just nu kanske det allra största av dem. Känt för att få brottare in i TNA (se nedan) och fungerar väldigt ofta som plantskola för de stora förbunden. Även här mycket högtflygande och teknisk brottning.
- IWA-MS (Independent Wrestling Association - Mid South)
Förklaring: Ett av de mer våldsamma independentförbunden. Håller den amerikanska varianten av King of the Deathmatches.
- WWE (World Wrestling Entertainment)
Förklaring: Det största förbundet med mest tittare, mest TV-tid, mest pengar och allra flest "kayfabe" historier. WWE har även några underkategorier man borde nämna.
- Monday Night Raw.
- Friday Night Smackdown (från början startat av the Rock utifrån en av hans catchphrases "layeth the smacketh down on [insert motståndarnamn här])
- ECW - Jag kommer att återkomma till just ECW senare för att det är från början ett kapitel för sig.
- TNA (Total Nonstop Action)
Förklaring: Det andra av de två största förbunden. Startades från början av Jeff Jarret som mest var känd från sin tid i WCW (se nedan).
Sådär. Några av de avsomnade då som kan vara bra att känna till:
- ECW. (Extreme Championship Wrestling)
Ja där kom det igen. Närmare förklaring kommer i senare inlägg.
- FMW (Frontier Marshall-Arts Wrestling)
Förklaring: Japanskt avsomnat förbund. Känd för att vara värd åt några av de mest knasiga våldsamma "deathmatches" som ägt rum. Höll även den legendariska "King of the death match" turneringen 1995 där Cactus Jack slutligen stod som segrare.
- XPW (Xtreme Pro Wrestling)
Förklaring: I och med att XPW blev ganska kortlivat så har det egentligen ingen närmare förklaring men förklaring kommer.
- WCW (World Championship Wrestling)
Förklaring: Under perioden 1997 till 1999 det allra största förbundet men blev senare uppköpt av WWE på grund av organisationsproblem och ekonomiska problem. En av de två stora aktörerna i de berömda "Monday night wars" (som också kommer att kräva ett inlägg för sig).
Nu har jag i alla fall täckt några av dem. Jag kommer att komma med fler förklaringar och fler inlägg på de flesta av dem senare.
Väl mött så länge :)
//F-rock.
Nya upptäckter.
Efter att ha snokat runt på nätet en stund så fann jag detta:
After world war 1, wrestling promoters began to exert their control over the business of wrestling. The most significant aspect of this control became the adoption of fake (or "worked") matches at the expense of legitimate contests. The promoters recognized that predetermined finishes kept fans interested in their prododuct and left wrestlers at their mercy.
sid 3 - Scott Beekman - Ringside - A history of professional wrestling in america.
Boken finns att läsa delar ur här: http://books.google.se/books?id=hHX-xKa3SXkC&printsec=frontcover&dq=Ringside+Scott+Beekman&sig=ACfU3U1PmGsUAHm4gwBmAPhleUMjwzoYYQ
After world war 1, wrestling promoters began to exert their control over the business of wrestling. The most significant aspect of this control became the adoption of fake (or "worked") matches at the expense of legitimate contests. The promoters recognized that predetermined finishes kept fans interested in their prododuct and left wrestlers at their mercy.
sid 3 - Scott Beekman - Ringside - A history of professional wrestling in america.
Boken finns att läsa delar ur här: http://books.google.se/books?id=hHX-xKa3SXkC&printsec=frontcover&dq=Ringside+Scott+Beekman&sig=ACfU3U1PmGsUAHm4gwBmAPhleUMjwzoYYQ
Kayfabe has a problem.
Jag har precis börjat läsa wrestlinghistoria. Det är väldigt intressant men det finns några problem. Som jag skrev i första inlägget någonsin av den här bloggen så är reglerna som följer:
Rule #1: You do not talk about kayfabe.
Rule #2: See Rule #1.
Jag ska alltså ge mig på att försöka förklara uttrycket "kayfabe" en gång till för att ytterligare få klarhet i detta följande inlägg.
Kayfabe är alltså en variant på ordet "fake" på amerikansk "pig-latin" (det som vi i sverige kallar för rövarspråket). Vilket i sig betyder att wrestling på förhand är uppgjort, bokat, spikat och redan avgjort vem som ska vinna. Ordet Kayfabe är det man använder inom wrestling för att visa på något som händer INOM wrestlingen. Det vill säga en storyline, en fejd, en vinkel (angle) eller någons personlighet inom wrestling. Sånt som är relaterat till wrestlingen ligger alltså inom kayfabe. Kort sagt: Om två brottare hatar varandra framför kameran och tycker om varandra back-stage är alltså deras hat framför kameran mot varandra inom kayfabe...
Sådär...phew.
Det är nu jag ska komma till problemet. I USA finns det ett magazine som heter "Pro wrestling illustrated". På samma sätt som "vanliga" sporter som basket, hockey, fotboll och andra stora sporter i USA har "Sports illustrated", så har ha alltså professionell wrestling en egen tidning. Det är nu det krångliga kommer.
Pro wrestling skriver ur en kayfabevinkel. Vilket i sig innebär att om de gör en intervju med en brottare så kommer det du läser att vara en intervju med brottarens personlighet såsom den skulle vara framför kameran. Du får alltså läsa en intervju med karaktären och inte personen bakom karaktären.
På deras hemsida: www.pwi-online.com så har de en sektion som heter "Wrestling history" och det är alltså den som jag nu börjat läsa...och den är lång (läs den dock om ni är intresserade för den är intressant). Men den har ett problem. Den är som tidigare nämnt skriven ur en Kayfabevinkel.
Pro wrestling är extremt svårt att förklara för den som inte är insatt. Det är därför vi skriver den här bloggen. Och den här sektionen om wrestlingens historia kräver lite cynism för att man verkligen ska förstå den. För i och med att vi som tittar på wrestling vet om att matcherna är uppgjorda på förhand till förmån för storylines, fejder mellan brottare etc (SMART MARKS FOR THE WIN!!!) så vägrar PWI konsekvent att visa på någon som helst sanningsenlighet. Historien om wrestling dateras i detta dokument ända tillbaka till 1764 då Richard Carew beskriver reglerna för brottning i detalj. Efter det kan vi läsa om vad som händer genom åren och då kända brottare fötts etc. Men det är när vi börjar närma oss mitten av 1800 till tidigt 1900-tal vi får ett problem.
Det är nämligen så att det är här någonstans (och rätta mig om jag har fel om någon wrestlingkunnig läser det här) som uppgjorda matcher börja dyka upp (Obs! Det här är taget endast ryktesvägen och jag återkommer med mer information om det). Under år 1856 nämns följande:
"1856
Due to a spate of crudely fixed matches, professional wrestling and savate are banned in Paris. This causes the Montesquieu salon to become a restaurant, and many French boxers and wrestlers to move to Belgium, Greece, and the Americas." http://www.pwi-online.com/pages/wrestlingframe.html
MEN! Här kommer nästa problem. I och med att pro wrestling redan från början är uppgjort vem som ska vinna på grund av ovan nämnda anledningar så håller sig Pro Wrestling Illustrated till att skriva om historien ur ett kayfabe-perspektiv. Det vill säga att de nöjer sig med att skriva om historiska händelser och nämner inte hur fortsättningarna på vissa klassiska kamper har gått.
De nämner en massa matcher från tidigt 1900-tal och om ni läser dessa så kan man av logikens regler utgå ifrån att dessa faktiskt INTE var uppgjorda. Till exempel matcher som pågått i flera timmar och att man då var tvungen att vinna 3 av 5 fall (axlar mot mattan) för att vinna en match.
Den här bloggen vid namn Kayfabe här därmed en uppgift. Att gräva djupare inom wrestlings historia och se vad vi kan luska fram om uppgjorda matcher och föra det till ljuset
Vill ni förresten förlusta er i extremt tidig wrestling rekommenderar jag filmen nedan. En match mellan Earl Caddock och Joe Stecher filmad i Madison Square Garden den 30:e januari 1920:
//Fredrik.
Rule #1: You do not talk about kayfabe.
Rule #2: See Rule #1.
Jag ska alltså ge mig på att försöka förklara uttrycket "kayfabe" en gång till för att ytterligare få klarhet i detta följande inlägg.
Kayfabe är alltså en variant på ordet "fake" på amerikansk "pig-latin" (det som vi i sverige kallar för rövarspråket). Vilket i sig betyder att wrestling på förhand är uppgjort, bokat, spikat och redan avgjort vem som ska vinna. Ordet Kayfabe är det man använder inom wrestling för att visa på något som händer INOM wrestlingen. Det vill säga en storyline, en fejd, en vinkel (angle) eller någons personlighet inom wrestling. Sånt som är relaterat till wrestlingen ligger alltså inom kayfabe. Kort sagt: Om två brottare hatar varandra framför kameran och tycker om varandra back-stage är alltså deras hat framför kameran mot varandra inom kayfabe...
Sådär...phew.
Det är nu jag ska komma till problemet. I USA finns det ett magazine som heter "Pro wrestling illustrated". På samma sätt som "vanliga" sporter som basket, hockey, fotboll och andra stora sporter i USA har "Sports illustrated", så har ha alltså professionell wrestling en egen tidning. Det är nu det krångliga kommer.
Pro wrestling skriver ur en kayfabevinkel. Vilket i sig innebär att om de gör en intervju med en brottare så kommer det du läser att vara en intervju med brottarens personlighet såsom den skulle vara framför kameran. Du får alltså läsa en intervju med karaktären och inte personen bakom karaktären.
På deras hemsida: www.pwi-online.com så har de en sektion som heter "Wrestling history" och det är alltså den som jag nu börjat läsa...och den är lång (läs den dock om ni är intresserade för den är intressant). Men den har ett problem. Den är som tidigare nämnt skriven ur en Kayfabevinkel.
Pro wrestling är extremt svårt att förklara för den som inte är insatt. Det är därför vi skriver den här bloggen. Och den här sektionen om wrestlingens historia kräver lite cynism för att man verkligen ska förstå den. För i och med att vi som tittar på wrestling vet om att matcherna är uppgjorda på förhand till förmån för storylines, fejder mellan brottare etc (SMART MARKS FOR THE WIN!!!) så vägrar PWI konsekvent att visa på någon som helst sanningsenlighet. Historien om wrestling dateras i detta dokument ända tillbaka till 1764 då Richard Carew beskriver reglerna för brottning i detalj. Efter det kan vi läsa om vad som händer genom åren och då kända brottare fötts etc. Men det är när vi börjar närma oss mitten av 1800 till tidigt 1900-tal vi får ett problem.
Det är nämligen så att det är här någonstans (och rätta mig om jag har fel om någon wrestlingkunnig läser det här) som uppgjorda matcher börja dyka upp (Obs! Det här är taget endast ryktesvägen och jag återkommer med mer information om det). Under år 1856 nämns följande:
"1856
Due to a spate of crudely fixed matches, professional wrestling and savate are banned in Paris. This causes the Montesquieu salon to become a restaurant, and many French boxers and wrestlers to move to Belgium, Greece, and the Americas." http://www.pwi-online.com/pages/wrestlingframe.html
MEN! Här kommer nästa problem. I och med att pro wrestling redan från början är uppgjort vem som ska vinna på grund av ovan nämnda anledningar så håller sig Pro Wrestling Illustrated till att skriva om historien ur ett kayfabe-perspektiv. Det vill säga att de nöjer sig med att skriva om historiska händelser och nämner inte hur fortsättningarna på vissa klassiska kamper har gått.
De nämner en massa matcher från tidigt 1900-tal och om ni läser dessa så kan man av logikens regler utgå ifrån att dessa faktiskt INTE var uppgjorda. Till exempel matcher som pågått i flera timmar och att man då var tvungen att vinna 3 av 5 fall (axlar mot mattan) för att vinna en match.
Den här bloggen vid namn Kayfabe här därmed en uppgift. Att gräva djupare inom wrestlings historia och se vad vi kan luska fram om uppgjorda matcher och föra det till ljuset
Vill ni förresten förlusta er i extremt tidig wrestling rekommenderar jag filmen nedan. En match mellan Earl Caddock och Joe Stecher filmad i Madison Square Garden den 30:e januari 1920:
//Fredrik.
Wrestling och skador.
En fråga har precis kommit in till bloggen från en vän till mig och jag ska göra mitt bästa att försöka besvara frågan.
Jens vill veta följande:
Hur vanligt är skador och vad är det vanligaste brottarna råkar ut för?
Det här är förstås en extremt svår fråga att svara på men jag ska försöka illustrera samtidigt som jag beklagar mig lite över wrestling och att det är påstått fake. Jag börjar med det här klippet som kanske kan förklara ett och annat:
Det här är Brock Lesnar. Känd i wrestlingbranschen för att vara osedvanligt klantig i ringen (se bland annat en otroligt missad bakåtvolt som slutade med att han gjorde sig väldigt illa. Även den gången han av misstag (jo faktiskt) bröt nacken av brottaren Hardcore Holly).
Wrestling är ju som påstått fejk. Allt är uppgjort och ganska många av de saker de gör i ringen gör verkligen inte ont. Slagen är oftast (Terry Funk är till exempel världsberömd för att klippa till jäkligt hårt) uppgjorda och de slår inte med knuten näve. Men vissa av de moves som de gör går helt enkelt inte att fejka.
Inom wrestling finns en särskild genre av brottare som är kända som "high-flyers". Ordet förtäljer sig självt men det innebär att de ofta tar väldigt höga risker då de dyker från repen, antingen ner i ringen eller utanför för att landa på någon. Detta har i sig lett till många, många brutna ben på diverse ställen av kroppen. Mick Foley berättar till exempel i sin DVD "Hard knocks and cheap shots" om en knäskada han åsamkade sig själv när han blivit knuffad från ringen ut på ett bord. Här tänker jag inte posta YouTubeklippet men jag varnar er om ni har problem med knäskador (http://www.youtube.com/watch?v=jP49JP38l-I
Så där har ni en av skadorna. En annan av skadorna är förstås hjärnskakningar.
En av mina personliga favoriter Bret The Hitman Hart fick avsluta sin karriär (alldeles för tidigt om ni frågar mig) på grund av för många hjärnskakningar.
Den absolut fatalaste dock är ju naturligtvis brutna nackar som förekommer väldigt ofta då brottare helt enkelt tar för höga risker. Det här klippet här under är troligen det kändaste klippet på en sådan skada och här tänker jag varna känsliga tittare igen innan ni trycker på play i det här klippet:
Detta är Hayabusa ifrån FMW som efter det här klippet blev paralyserad efter detta fall där repen brast och han landar på nacken.
Men det absolut mest tragiska som någonsin hänt inom wrestling hände inte ens i ringen. Jag passar på att ta upp det här när vi ändå pratar om skador.
Owen Hart, även känd som "The Blue Blazer" skulle vid Pay Per Viewn "Over the edge" 1999 komma ner från taket som entré. Efter några meters färd brister hans rep som han sitter fast i och faller handlöst mot ringen. Landar med bröstet mot ena ringhörnan, varpå hans ena lunga blir punkterad och han dör i ringen. Detta finns troligen inspelat men ingenting som WWE någonsin skulle släppa. Det följande är det som finns. Värt att notera är när JR - Jim Ross försöker förklara att det som händer just nu är det som hänt i VERKLIGHETEN och inte INOM wrestling i en värld där ingen vet vad som är äkta eller inte.
Hoppas att detta svarade på din fråga Jens.
//Fredrik.
Jens vill veta följande:
Hur vanligt är skador och vad är det vanligaste brottarna råkar ut för?
Det här är förstås en extremt svår fråga att svara på men jag ska försöka illustrera samtidigt som jag beklagar mig lite över wrestling och att det är påstått fake. Jag börjar med det här klippet som kanske kan förklara ett och annat:
Det här är Brock Lesnar. Känd i wrestlingbranschen för att vara osedvanligt klantig i ringen (se bland annat en otroligt missad bakåtvolt som slutade med att han gjorde sig väldigt illa. Även den gången han av misstag (jo faktiskt) bröt nacken av brottaren Hardcore Holly).
Wrestling är ju som påstått fejk. Allt är uppgjort och ganska många av de saker de gör i ringen gör verkligen inte ont. Slagen är oftast (Terry Funk är till exempel världsberömd för att klippa till jäkligt hårt) uppgjorda och de slår inte med knuten näve. Men vissa av de moves som de gör går helt enkelt inte att fejka.
Inom wrestling finns en särskild genre av brottare som är kända som "high-flyers". Ordet förtäljer sig självt men det innebär att de ofta tar väldigt höga risker då de dyker från repen, antingen ner i ringen eller utanför för att landa på någon. Detta har i sig lett till många, många brutna ben på diverse ställen av kroppen. Mick Foley berättar till exempel i sin DVD "Hard knocks and cheap shots" om en knäskada han åsamkade sig själv när han blivit knuffad från ringen ut på ett bord. Här tänker jag inte posta YouTubeklippet men jag varnar er om ni har problem med knäskador (http://www.youtube.com/watch?v=jP49JP38l-I
Så där har ni en av skadorna. En annan av skadorna är förstås hjärnskakningar.
En av mina personliga favoriter Bret The Hitman Hart fick avsluta sin karriär (alldeles för tidigt om ni frågar mig) på grund av för många hjärnskakningar.
Den absolut fatalaste dock är ju naturligtvis brutna nackar som förekommer väldigt ofta då brottare helt enkelt tar för höga risker. Det här klippet här under är troligen det kändaste klippet på en sådan skada och här tänker jag varna känsliga tittare igen innan ni trycker på play i det här klippet:
Detta är Hayabusa ifrån FMW som efter det här klippet blev paralyserad efter detta fall där repen brast och han landar på nacken.
Men det absolut mest tragiska som någonsin hänt inom wrestling hände inte ens i ringen. Jag passar på att ta upp det här när vi ändå pratar om skador.
Owen Hart, även känd som "The Blue Blazer" skulle vid Pay Per Viewn "Over the edge" 1999 komma ner från taket som entré. Efter några meters färd brister hans rep som han sitter fast i och faller handlöst mot ringen. Landar med bröstet mot ena ringhörnan, varpå hans ena lunga blir punkterad och han dör i ringen. Detta finns troligen inspelat men ingenting som WWE någonsin skulle släppa. Det följande är det som finns. Värt att notera är när JR - Jim Ross försöker förklara att det som händer just nu är det som hänt i VERKLIGHETEN och inte INOM wrestling i en värld där ingen vet vad som är äkta eller inte.
Hoppas att detta svarade på din fråga Jens.
//Fredrik.
Wrestling i populärmedia.
GODA NYHETER!!!
Okej. Vi börjar här då. Jag drog min dagliga runda på Aftonbladets hemsida och hittade följande artikel:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/article3266600.ab
Jag och Calle har väntat i evigheter på att den här filmen skulle komma ut och nu kommer vi att få vänta med spänning ytterligare lite till för att den ska komma till Sverige. Jag personligen tvekar på att den ens kommer att släppas i Sverige på grund av kulturen inte finns MEN på något sätt ska vi nog kunna se den. Vi får åka till nått land som faktiskt köpt in filmen för release.
Filmen jag pratar om heter The Wrestler med Mickey Rourke i huvudrollen och har precis vunnit Guldlejonet på Venedigs filmfestival.
Filmen är till viss del inspelat hos förbundet CZW (Combat Zone Wrestling - länk till deras hemsida där borta -> ) och handlar om Mickey Rourkes karaktär Randy "The Ram" som en gång i tiden varit bland de största inom wrestling. Följande YouTubeklipp är filmat i världens mest berömda Bingohall (The New Alhambra arena - http://www.newalhambra.com/) i Philadelphia tillsammans med en av indiewrestlings största, Necro Butcher (i filmen kallad Hellbilly). Notera att Mickey själv ersätts av en stuntdouble en bit in i klippet då han smiter utanför ringen.
En sak som är värd att nämna är att Philadelfias fans är kända för att vara brutala (se inlägget om Kay Faban nedan) och gav nog ljudkillarna i filmen lite huvudvärk när de skanderar "FUCK YOU NECRO" halvvägs in i scenen då hans karaktär inte heter så i filmen.
Så nu går vi med spänning omkring och väntar på att filmen kommer att komma till Sverige. Håll alla tummar ni hittar. Undertecknad tänker maila SF om releasedatum.
Okej. Vi börjar här då. Jag drog min dagliga runda på Aftonbladets hemsida och hittade följande artikel:
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/film/article3266600.ab
Jag och Calle har väntat i evigheter på att den här filmen skulle komma ut och nu kommer vi att få vänta med spänning ytterligare lite till för att den ska komma till Sverige. Jag personligen tvekar på att den ens kommer att släppas i Sverige på grund av kulturen inte finns MEN på något sätt ska vi nog kunna se den. Vi får åka till nått land som faktiskt köpt in filmen för release.
Filmen jag pratar om heter The Wrestler med Mickey Rourke i huvudrollen och har precis vunnit Guldlejonet på Venedigs filmfestival.
Filmen är till viss del inspelat hos förbundet CZW (Combat Zone Wrestling - länk till deras hemsida där borta -> ) och handlar om Mickey Rourkes karaktär Randy "The Ram" som en gång i tiden varit bland de största inom wrestling. Följande YouTubeklipp är filmat i världens mest berömda Bingohall (The New Alhambra arena - http://www.newalhambra.com/) i Philadelphia tillsammans med en av indiewrestlings största, Necro Butcher (i filmen kallad Hellbilly). Notera att Mickey själv ersätts av en stuntdouble en bit in i klippet då han smiter utanför ringen.
En sak som är värd att nämna är att Philadelfias fans är kända för att vara brutala (se inlägget om Kay Faban nedan) och gav nog ljudkillarna i filmen lite huvudvärk när de skanderar "FUCK YOU NECRO" halvvägs in i scenen då hans karaktär inte heter så i filmen.
Så nu går vi med spänning omkring och väntar på att filmen kommer att komma till Sverige. Håll alla tummar ni hittar. Undertecknad tänker maila SF om releasedatum.
Angående frågor.
Det slog mig under tiden att folk kanske kommer att ha frågor om det här fenomenet.
Om nån har någon fråga så går den att posta till [email protected] Eller droppa en kommentar på det senaste inlägget så ska vi svara så gott vi kan.
Vad är då VI menar du? Jo så här äre sörrni. Jag har fått hjälp på traven av min vän Calle. Vi kommer förhoppningsvis att skriva växelvisa inlägg här.
Fredrik.
Om nån har någon fråga så går den att posta till [email protected] Eller droppa en kommentar på det senaste inlägget så ska vi svara så gott vi kan.
Vad är då VI menar du? Jo så här äre sörrni. Jag har fått hjälp på traven av min vän Calle. Vi kommer förhoppningsvis att skriva växelvisa inlägg här.
Fredrik.
Intro samt inlägg nummer 1.
Under påtryckningar har jag blivit rådd att skriva en blogg igen. Men den här gången baserat på ett tema.
Jag har en tendens att tjata om wrestling i vilken konversation som helst. En vanlig mening i mitt vokabulär är att mitt i en konversation slänga in uttrycket "ja men det är precis som i wrestling. En gång när jag såg Eddie Guerrero..." ni förstår.
Så det här är det första inlägget av Kayfabe. Den här gången saxat från min dagbok på Helgon där jag ständigt terroriserar mina läsare med inlägg om wrestling trots att ingen verkar förstå eller VILL förstå.
Jag tänkte jag skulle bjuda på ett skämt från the wonderful world of pro wrestling:
Rule #1. You do not talk about Kayfabe.
Rule #2. Se rule #1.
What was his name? Kay?
You mean Faban?
No Mark Faban was his name.
(citatet är typ...men innebörden densamma). Taget härifrån: http://www.youtube.com/watch?v=dojbCKIzlfI
Det här kräver lite förklaring.
Kayfabe - Är den uppgjorda världen inom wrestling. Du får en karaktär och tvingas hålla dig till den. Bryter du den och säger vad du verkligen tycker heter det att ”you are shooting” vilket betyder att du säger precis vad du tycker utanför din karaktär. Det som inom wrestling kallas för ”breaking kayfabe”. Kay Faban blir alltså en fejk brottare.
Kayfaban. Ordet förklaras nog bäst enligt wikipedia:
The term "kayfabe" itself may ultimately originate from the Pig Latin form of "fake" ("ake-fay"), the phrase "be fake", the letters in the first syllables of "character fabrication", or possibly a non-standard Pig Latin form of "fabricate" (or fabrication) in the form of "CA(te)-FAB(ri)" (kayfabe).
Mark Faban är ännu roligare. Det finns tre uttryck som kan vara bra att känna till.
- Smart.
- Mark.
och Smark (kombination av de två ovan).
Smart = Du vet att wrestling är fejk och uppgjort.
Mark = Du tror att wrestling är på riktigt.
SmartMark (Smark) = Du vet om att wrestling är uppgjort och fejk men tycker ändå om det.
Ibland handlar SmartMark mer om att du har stenkoll på ”the business” och vet mer än vad det är meningen att du ska veta. ECWs fans på 90-talet var kända för att vara stora SmartMarks för att de ibland visste att brottare skulle komma och gå innan alla andra i världen visste någonting. Ibland till och med före brottarna INOM ECW. Vill du ha fler roliga ord att lura folk med. Läs: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_professional_wrestling_slang för mer info.
Jag har en tendens att tjata om wrestling i vilken konversation som helst. En vanlig mening i mitt vokabulär är att mitt i en konversation slänga in uttrycket "ja men det är precis som i wrestling. En gång när jag såg Eddie Guerrero..." ni förstår.
Så det här är det första inlägget av Kayfabe. Den här gången saxat från min dagbok på Helgon där jag ständigt terroriserar mina läsare med inlägg om wrestling trots att ingen verkar förstå eller VILL förstå.
Jag tänkte jag skulle bjuda på ett skämt från the wonderful world of pro wrestling:
Rule #1. You do not talk about Kayfabe.
Rule #2. Se rule #1.
What was his name? Kay?
You mean Faban?
No Mark Faban was his name.
(citatet är typ...men innebörden densamma). Taget härifrån: http://www.youtube.com/watch?v=dojbCKIzlfI
Det här kräver lite förklaring.
Kayfabe - Är den uppgjorda världen inom wrestling. Du får en karaktär och tvingas hålla dig till den. Bryter du den och säger vad du verkligen tycker heter det att ”you are shooting” vilket betyder att du säger precis vad du tycker utanför din karaktär. Det som inom wrestling kallas för ”breaking kayfabe”. Kay Faban blir alltså en fejk brottare.
Kayfaban. Ordet förklaras nog bäst enligt wikipedia:
The term "kayfabe" itself may ultimately originate from the Pig Latin form of "fake" ("ake-fay"), the phrase "be fake", the letters in the first syllables of "character fabrication", or possibly a non-standard Pig Latin form of "fabricate" (or fabrication) in the form of "CA(te)-FAB(ri)" (kayfabe).
Mark Faban är ännu roligare. Det finns tre uttryck som kan vara bra att känna till.
- Smart.
- Mark.
och Smark (kombination av de två ovan).
Smart = Du vet att wrestling är fejk och uppgjort.
Mark = Du tror att wrestling är på riktigt.
SmartMark (Smark) = Du vet om att wrestling är uppgjort och fejk men tycker ändå om det.
Ibland handlar SmartMark mer om att du har stenkoll på ”the business” och vet mer än vad det är meningen att du ska veta. ECWs fans på 90-talet var kända för att vara stora SmartMarks för att de ibland visste att brottare skulle komma och gå innan alla andra i världen visste någonting. Ibland till och med före brottarna INOM ECW. Vill du ha fler roliga ord att lura folk med. Läs: http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_professional_wrestling_slang för mer info.
