Wrestling gone wrong
Fick en förfrågan om jag kunde fortsätta på "olyckstemat" som jag började skriva om förut i den här bloggen.
Så vi börjar här (varning för starka bilder):
Det finns en äkta och några oäkta versioner av det här klippet på YouTube. De flesta av de oäkta har titeln "Wrester dies in the ring" eller i det här fallet "Wrestler falls to his death" men egentligen är det följande som är det äkta klippet:
Och nu till förklaringen...det kommer en video till alldeles strax.
Det här är New Jack vs Vic Grimes. New Jack är notoriskt känd för att vara extremt våldsam i ringen, hög som ett hus eller full när han brottas. Men det här är inte första gången de brottas.
Folk säger ofta att saker och ting inte är äkta i ringen men i det här fallet är det faktiskt något som är det. Hur uppgjord en match är eller hur mycket de har bestämt hur en match ska sluta så är det inte alltid så som matcherna slutar.
Vic Grimes hade mött New Jack i en tidigare match. I den matchen släpar Grimes upp New Jack på en hög ställning av något slag. När de väl kommit upp har de glömt att reka vad som faktiskt finns under dem.
Enligt intervjuer med New Jack lär han ha sagt till Grimes att det var en dum idé att de skulle kasta sig från byggnadsställningen och ner på golvet, då Grimes ändå sliter med sig New Jack och landar på hans huvud på betonggolvet. New Jack hävdar att han krossade skaleln på vänster sida och han säger även att han inte har någon syn på vänster öga (beroende på vilken intervju du tittar på) och matchen ovan är resultatet. Den första matchen har inom wrestlingvärlden kallats för The Danbury Fall.
Matchen ovan är en senare match mellan samma två wrestlers. Det är en så kallad "scaffolding match" som utspelar sig på en våning ovanför ringen och målet med matchen är att du ska kasta ner din motståndare och därmed vinner du matchen.
Så om ni tittar på klippet ovan igen så märker ni att Grimes landar väldigt underligt när han till slut slår i ringen som är täckt med bord för att bryta fallet. New Jack har senare erkänt att han faktiskt försökte döda Grimes för att ta hämnd på vad som tidigare hände i den förra matchen som de hade.
Så här kan det vara ibland. New Jack har varit inblandade i flera andra händelser i wrestlingvärlden som kan vara av intresse om ni vill läsa mer.
Läs till exempel: Mass transit incident
Nu verkar inte wrestling så fejkat längre va?
Här har ni även det ordinarie klippet från den första olyckan (ca 7:20 in i klippet):
Så vi börjar här (varning för starka bilder):
Det finns en äkta och några oäkta versioner av det här klippet på YouTube. De flesta av de oäkta har titeln "Wrester dies in the ring" eller i det här fallet "Wrestler falls to his death" men egentligen är det följande som är det äkta klippet:
Och nu till förklaringen...det kommer en video till alldeles strax.
Det här är New Jack vs Vic Grimes. New Jack är notoriskt känd för att vara extremt våldsam i ringen, hög som ett hus eller full när han brottas. Men det här är inte första gången de brottas.
Folk säger ofta att saker och ting inte är äkta i ringen men i det här fallet är det faktiskt något som är det. Hur uppgjord en match är eller hur mycket de har bestämt hur en match ska sluta så är det inte alltid så som matcherna slutar.
Vic Grimes hade mött New Jack i en tidigare match. I den matchen släpar Grimes upp New Jack på en hög ställning av något slag. När de väl kommit upp har de glömt att reka vad som faktiskt finns under dem.
Enligt intervjuer med New Jack lär han ha sagt till Grimes att det var en dum idé att de skulle kasta sig från byggnadsställningen och ner på golvet, då Grimes ändå sliter med sig New Jack och landar på hans huvud på betonggolvet. New Jack hävdar att han krossade skaleln på vänster sida och han säger även att han inte har någon syn på vänster öga (beroende på vilken intervju du tittar på) och matchen ovan är resultatet. Den första matchen har inom wrestlingvärlden kallats för The Danbury Fall.
Matchen ovan är en senare match mellan samma två wrestlers. Det är en så kallad "scaffolding match" som utspelar sig på en våning ovanför ringen och målet med matchen är att du ska kasta ner din motståndare och därmed vinner du matchen.
Så om ni tittar på klippet ovan igen så märker ni att Grimes landar väldigt underligt när han till slut slår i ringen som är täckt med bord för att bryta fallet. New Jack har senare erkänt att han faktiskt försökte döda Grimes för att ta hämnd på vad som tidigare hände i den förra matchen som de hade.
Så här kan det vara ibland. New Jack har varit inblandade i flera andra händelser i wrestlingvärlden som kan vara av intresse om ni vill läsa mer.
Läs till exempel: Mass transit incident
Nu verkar inte wrestling så fejkat längre va?
Här har ni även det ordinarie klippet från den första olyckan (ca 7:20 in i klippet):
En jobber...
Jag måste här börja med att förklara ett uttryck.
En jobber är en person som endast är anställd för att förlora. Han får pengar för att få de stora brottarna att se bättre ut och han kan inte vinna någon match såtillvida (och här kommer twisten) de som sitter som huvudmän i företaget tycker att han kanske ser lite bra ut och ger honom en gimmick.
Under 80-talet och tidigt 90-tal var det väldigt vanligt med jobbers. Om du ser ett gammalt avsnitt av till exempel Superstars så kommer du ofta att se en brottare i glittriga outfits som har ett coolt namn av något slag (Macho Man Randy Savage till exempel) och den andra brottaren i något skrikigt gult och kanske blåa cykelbyxor, med ett vanligt namn som endast är där för att få spö och kommer inte att få in särskilt många moves (spots) under matchens gång och matchen är över hyfsat fort.
Under 80 och 90-talen var det vanligt med sådana här matcher men när konkurrensen ökade så började man ge bort matcher på TV istället för att lägga dem på Pay Per Views för att kunna tävla mot andra förbund (som kampen mellan WWF och WCW på 90-talet). Detta betydde i sig att epitetet "jobber" knappast finns kvar.
MEN...och nu till min poäng i det här inlägget.
Jobbers finns fortfarande i sådan mening att de har fått en gimmick och är en profil men man kan nästan räkna med att de alltid kommer att förlora matcher.
Jag och Calle såg Royal Rumble i januari efter att inte ha sett en PPV på evigheter och Alberto Del Rio vann. Vi blev båda upprörda och förbannade över att vad vi tyckte var en jobber vann Royal Rumble. För er som inte har sett en Rumble tidigare så är det 30 man som ska slänga varandra över topprepet under en timmes tid.
Vinnaren av denna Rumble får sen chansen att gå en match om titelbältet på Wrestlemania. Men vi hoppar över Wrestlemania för nu.
I söndags vann han titeln efter att ha förlorat på Wrestlemania mot Edge...vi blev båda irriterade för att en jobber nu innehar bältet och kan inte vara särskilt bra för business.
MEN...är det det? Och det är det här som är det briljanta i marknadsföringen. Vi hatar Alberto del Rio för att han är tråkig, ful, har en dum gimmick och framstår som en jobber och tycker att det är onödigt att en sån loser ska få ha bältet och att det är dåligt för business...men om ni läser det här stycket igen insåg vi snart att...nä...det är inte dåligt för business. WWE har därmed lurat oss att hata vad vi anser är en jobber så mycket att vi helt enkelt MÅSTE se nästa avsnitt. Det är ett briljant drag för att vi vill se honom förlora bältet för att han inte hör hemma där.
Jag brukar anse mig själv som en "smart mark", en person som vet att wrestling är fejk men tycker om att titta på det ändå. Men den här gången har de lyckats lura mig rejält...
Spola fram till 3:00 i det här klippet:
En jobber är en person som endast är anställd för att förlora. Han får pengar för att få de stora brottarna att se bättre ut och han kan inte vinna någon match såtillvida (och här kommer twisten) de som sitter som huvudmän i företaget tycker att han kanske ser lite bra ut och ger honom en gimmick.
Under 80-talet och tidigt 90-tal var det väldigt vanligt med jobbers. Om du ser ett gammalt avsnitt av till exempel Superstars så kommer du ofta att se en brottare i glittriga outfits som har ett coolt namn av något slag (Macho Man Randy Savage till exempel) och den andra brottaren i något skrikigt gult och kanske blåa cykelbyxor, med ett vanligt namn som endast är där för att få spö och kommer inte att få in särskilt många moves (spots) under matchens gång och matchen är över hyfsat fort.
Under 80 och 90-talen var det vanligt med sådana här matcher men när konkurrensen ökade så började man ge bort matcher på TV istället för att lägga dem på Pay Per Views för att kunna tävla mot andra förbund (som kampen mellan WWF och WCW på 90-talet). Detta betydde i sig att epitetet "jobber" knappast finns kvar.
MEN...och nu till min poäng i det här inlägget.
Jobbers finns fortfarande i sådan mening att de har fått en gimmick och är en profil men man kan nästan räkna med att de alltid kommer att förlora matcher.
Jag och Calle såg Royal Rumble i januari efter att inte ha sett en PPV på evigheter och Alberto Del Rio vann. Vi blev båda upprörda och förbannade över att vad vi tyckte var en jobber vann Royal Rumble. För er som inte har sett en Rumble tidigare så är det 30 man som ska slänga varandra över topprepet under en timmes tid.
Vinnaren av denna Rumble får sen chansen att gå en match om titelbältet på Wrestlemania. Men vi hoppar över Wrestlemania för nu.
I söndags vann han titeln efter att ha förlorat på Wrestlemania mot Edge...vi blev båda irriterade för att en jobber nu innehar bältet och kan inte vara särskilt bra för business.
MEN...är det det? Och det är det här som är det briljanta i marknadsföringen. Vi hatar Alberto del Rio för att han är tråkig, ful, har en dum gimmick och framstår som en jobber och tycker att det är onödigt att en sån loser ska få ha bältet och att det är dåligt för business...men om ni läser det här stycket igen insåg vi snart att...nä...det är inte dåligt för business. WWE har därmed lurat oss att hata vad vi anser är en jobber så mycket att vi helt enkelt MÅSTE se nästa avsnitt. Det är ett briljant drag för att vi vill se honom förlora bältet för att han inte hör hemma där.
Jag brukar anse mig själv som en "smart mark", en person som vet att wrestling är fejk men tycker om att titta på det ändå. Men den här gången har de lyckats lura mig rejält...
Spola fram till 3:00 i det här klippet:
Ett tips
Är ni sugna på att se bra svensk wrestling rekommenderar vi:
http://www.youtube.com/Wrestlingpalatset
och: http://www.wrestlingsyd.se/
http://www.youtube.com/Wrestlingpalatset
och: http://www.wrestlingsyd.se/
Vi är tillbaka...och Korakuen hall
Jodå. Några saker har hänt sen senast.
Både jag och Calle har varit dåliga på att uppdatera den här bloggen och mycket beror på att vi inte har haft tid och tittat alldeles för lite på wrestling men nu har intresset kommit tillbaka och jag kände för att skriva lite igen!
Så med det sagt! Nu ska vi försöka få in lite fler inlägg i den här bloggen och då jäklar ska ni få se på grejer.
Jag vill börja med den coolaste av alla wrestling-relaterade saker jag sett och varit med om.
I november förra året åkte jag till Tokyo. Och som vi alla vet så är det antingen i Japan eller USA man ska se wrestling. Jag spenderade några dagar med att leta rätt på hemsidor som hade scheman över wrestling events när jag väl var där men hittade inget. Jag provade alla förbund jag kom på och hittade inget.
Till slut hittade jag en hemsida som hade ett fullständigt schema över vilka wrestlingshower och Sumoshower det gick just den vecka och mitt hjärta jublade när jag såg att Dragon Gate skulle komma till Korakuen hall.
Låt mig då förklara. Om man följt wrestling så pass länge som jag har gjort så har man efter vägen plockat upp ett intresse för inte bara olika typer av förbund utan även för vilka arenor som är de största och de mest legendariska. Och Korakuen Hall är en sådan.
När jag läste Mick Foleys (a.k.a Cactus Jack, a.k.a Dude Love, a.k.a Mankind) första två biografier (utav 4 tror jag) så står det mycket om Korakuen Hall i Tokyo. Att i praktiken hela hans japanska karriär började där och att det var där han gick många av sina legendariska matcher. Och jag...mina vänner...fick äran att besöka det.
Om man ska jämföra, i lekmanstermer, Korakuen hall med något som finns i den vanliga världen (utanför wrestling) så har jag jämfört det så här:
Tänk er den lokala puben och tänk er sedan Wembley stadium.
Alla band som någon gång har börjat spela musik tillsammans måste ha börjat på något litet ställe och bokar därför den lokala puben som första ställe att spela sin musik. Efter år av hårt arbete får man så småningom spela på Wembley om man kommer långt. Ett sånt ställe är Korakuen Hall.
ALLA måste ha gått igenom Korakuen hall innan man kan bli något stort. Alla stora brottare har någon gång varit i Korakuen hall.
Och där har jag varit.
Vi såg en föreställning på 3 timmar...förstod inte ett ord (jag talar ytterst lite och ytterst bristfällig japanska) men jag njöt av varenda minut och fick så småningom se Masato Yoshino få stryk av 4 brottare på en gång innan Cima kom in, förstörde festen och utmanade honom om Dragon Gatebältet (Open the dragon gate vill jag minnas att det heter).
En riktigt, riktigt cool händelse. Och grymt stort att ha sett wrestlingvärldens Mecka.
För att se en bild, kolla här:
http://www.flickr.com/photos/61891880@N04/5630996608/
Både jag och Calle har varit dåliga på att uppdatera den här bloggen och mycket beror på att vi inte har haft tid och tittat alldeles för lite på wrestling men nu har intresset kommit tillbaka och jag kände för att skriva lite igen!
Så med det sagt! Nu ska vi försöka få in lite fler inlägg i den här bloggen och då jäklar ska ni få se på grejer.
Jag vill börja med den coolaste av alla wrestling-relaterade saker jag sett och varit med om.
I november förra året åkte jag till Tokyo. Och som vi alla vet så är det antingen i Japan eller USA man ska se wrestling. Jag spenderade några dagar med att leta rätt på hemsidor som hade scheman över wrestling events när jag väl var där men hittade inget. Jag provade alla förbund jag kom på och hittade inget.
Till slut hittade jag en hemsida som hade ett fullständigt schema över vilka wrestlingshower och Sumoshower det gick just den vecka och mitt hjärta jublade när jag såg att Dragon Gate skulle komma till Korakuen hall.
Låt mig då förklara. Om man följt wrestling så pass länge som jag har gjort så har man efter vägen plockat upp ett intresse för inte bara olika typer av förbund utan även för vilka arenor som är de största och de mest legendariska. Och Korakuen Hall är en sådan.
När jag läste Mick Foleys (a.k.a Cactus Jack, a.k.a Dude Love, a.k.a Mankind) första två biografier (utav 4 tror jag) så står det mycket om Korakuen Hall i Tokyo. Att i praktiken hela hans japanska karriär började där och att det var där han gick många av sina legendariska matcher. Och jag...mina vänner...fick äran att besöka det.
Om man ska jämföra, i lekmanstermer, Korakuen hall med något som finns i den vanliga världen (utanför wrestling) så har jag jämfört det så här:
Tänk er den lokala puben och tänk er sedan Wembley stadium.
Alla band som någon gång har börjat spela musik tillsammans måste ha börjat på något litet ställe och bokar därför den lokala puben som första ställe att spela sin musik. Efter år av hårt arbete får man så småningom spela på Wembley om man kommer långt. Ett sånt ställe är Korakuen Hall.
ALLA måste ha gått igenom Korakuen hall innan man kan bli något stort. Alla stora brottare har någon gång varit i Korakuen hall.
Och där har jag varit.
Vi såg en föreställning på 3 timmar...förstod inte ett ord (jag talar ytterst lite och ytterst bristfällig japanska) men jag njöt av varenda minut och fick så småningom se Masato Yoshino få stryk av 4 brottare på en gång innan Cima kom in, förstörde festen och utmanade honom om Dragon Gatebältet (Open the dragon gate vill jag minnas att det heter).
En riktigt, riktigt cool händelse. Och grymt stort att ha sett wrestlingvärldens Mecka.
För att se en bild, kolla här:
http://www.flickr.com/photos/61891880@N04/5630996608/
