Serie - De tre stora: Del 1 - WWF/WWE
Så fort man säger att man är wrestlingfan så brukar man få ett enkelt och rakt svar:
- Ja, jag vet ju vem Hulk Hogan är.
Och detta är inte så långt ifrån vad man behöver kunna om wrestling som en introduktion. De flesta som är någorlunda min egen ålder (29) vet vem Hulk Hogan är och att han höll på med en konstig form av låtsasbrottning. Men det är när man gräver lite djupare som det börjar bli lite intressant. Jag tänkte till exempel börja med VARFÖR han är så stor som han är för det är inte många som vet det. Detta förklaras bäst med det här klippet som är endast tre sekunder långt:
De här ynka tre sekunderna skickade inte bara Hulk Hogan till skyarna som den största representanten för wrestlingen utan även (som det då hette) WWF. Wrestling blev plötsligt en nationell amerikansk angelägenhet på grund av tre sekunders wrestlinghistoria.
Wrestling gjordes populärt i mainstreammedia mycket tack vare dessa tre sekunder med "the slam heard around the world" då Hulk Hogan gjorde det omöjliga och plockade upp Andre the giant och drämde honom i mattan under Wrestlemania 3. Det man bör veta innan det var att Andre mer eller mindre var vad de kallar för "the immovable object". Det var inte meningen att man skulle slå honom. Än mindre bodyslamma honom.
Vincent Kennedy Macmahon gjorde inte bara Hulk Hogan till något stort. Han gjorde även wrestling populär när han 1980 köpte upp ett antal territorier och började sända. Ett annat genidrag var att han faktiskt la märke till wrestling som underhållningsvärde istället för att försöka marknadsföra det som en legitim sport (vilket det slutade vara redan 1916-17). Han tog in brottare med marknadsföringsvärde och gjorde storylines som ingen tidigare hade funderat på. Brottare fick fler "gimmicks" (nån är clown, nån är soldat, nån är ett monster etc etc...) och gjorde därmed även wrestlingen tillgänglig för en större publik.
Detta skapade mer eller mindre ett monopol (jaja ni WCW fans...ni ska få er dos senare också). WWF, som det då hette, var oslagbara när det kom till wrestling. WWF var även bland det första med att sända så kallade Pay Per Views. För er som inte vet vad DET är så handlar det om TV där man betalar för att få se vissa specifika galor, filmer, matcher etc. Och de märkte redan från början.
Vincent Kennedy Macmahons monopol fick fotfäste ända tills en dag då plötsligt WCW (World championship wrestling) började klättra om dem vad gäller antalet människor som tittade på wrestling i de olika kanalerna. Detta kriget om tittarna döptes när de var över till "The monday night wars" som började 1996 (mer info om det när jag forskat efter lite) då WCW ägde fler tittare och WWF stod på gränsen att faktiskt gå under. Det kriget slutade med att WWF till slut vann kriget om tittarna och har sedan dess varit det stora företaget inom wrestling.
2001 köpte WWF (då de hade bytt namn till WWE efter en dispyt med World Wildlife Fund) resterna av WCW och ECW (Extreme Championship Wrestling) som båda hade förlorat tittare och hade "filed for bankrupcy".
Sedan dess finns det inte så jättemycket att berätta om. jag skulle kunna gå på i timmar om de olika brottarna som florerat i WWE och gjort stora och märkvärda saker men det är ett senare kapitel.
Det här är en rough outline om vad WWE handlar om. Mer kommer att komma i senare inlägg då vi hade tänkt utveckla lite om de största namnen inom wrestlingen genom tiderna.
Väl läst senare!
//FredRock.
- Ja, jag vet ju vem Hulk Hogan är.
Och detta är inte så långt ifrån vad man behöver kunna om wrestling som en introduktion. De flesta som är någorlunda min egen ålder (29) vet vem Hulk Hogan är och att han höll på med en konstig form av låtsasbrottning. Men det är när man gräver lite djupare som det börjar bli lite intressant. Jag tänkte till exempel börja med VARFÖR han är så stor som han är för det är inte många som vet det. Detta förklaras bäst med det här klippet som är endast tre sekunder långt:
De här ynka tre sekunderna skickade inte bara Hulk Hogan till skyarna som den största representanten för wrestlingen utan även (som det då hette) WWF. Wrestling blev plötsligt en nationell amerikansk angelägenhet på grund av tre sekunders wrestlinghistoria.
Wrestling gjordes populärt i mainstreammedia mycket tack vare dessa tre sekunder med "the slam heard around the world" då Hulk Hogan gjorde det omöjliga och plockade upp Andre the giant och drämde honom i mattan under Wrestlemania 3. Det man bör veta innan det var att Andre mer eller mindre var vad de kallar för "the immovable object". Det var inte meningen att man skulle slå honom. Än mindre bodyslamma honom.
Vincent Kennedy Macmahon gjorde inte bara Hulk Hogan till något stort. Han gjorde även wrestling populär när han 1980 köpte upp ett antal territorier och började sända. Ett annat genidrag var att han faktiskt la märke till wrestling som underhållningsvärde istället för att försöka marknadsföra det som en legitim sport (vilket det slutade vara redan 1916-17). Han tog in brottare med marknadsföringsvärde och gjorde storylines som ingen tidigare hade funderat på. Brottare fick fler "gimmicks" (nån är clown, nån är soldat, nån är ett monster etc etc...) och gjorde därmed även wrestlingen tillgänglig för en större publik.
Detta skapade mer eller mindre ett monopol (jaja ni WCW fans...ni ska få er dos senare också). WWF, som det då hette, var oslagbara när det kom till wrestling. WWF var även bland det första med att sända så kallade Pay Per Views. För er som inte vet vad DET är så handlar det om TV där man betalar för att få se vissa specifika galor, filmer, matcher etc. Och de märkte redan från början.
Vincent Kennedy Macmahons monopol fick fotfäste ända tills en dag då plötsligt WCW (World championship wrestling) började klättra om dem vad gäller antalet människor som tittade på wrestling i de olika kanalerna. Detta kriget om tittarna döptes när de var över till "The monday night wars" som började 1996 (mer info om det när jag forskat efter lite) då WCW ägde fler tittare och WWF stod på gränsen att faktiskt gå under. Det kriget slutade med att WWF till slut vann kriget om tittarna och har sedan dess varit det stora företaget inom wrestling.
2001 köpte WWF (då de hade bytt namn till WWE efter en dispyt med World Wildlife Fund) resterna av WCW och ECW (Extreme Championship Wrestling) som båda hade förlorat tittare och hade "filed for bankrupcy".
Sedan dess finns det inte så jättemycket att berätta om. jag skulle kunna gå på i timmar om de olika brottarna som florerat i WWE och gjort stora och märkvärda saker men det är ett senare kapitel.
Det här är en rough outline om vad WWE handlar om. Mer kommer att komma i senare inlägg då vi hade tänkt utveckla lite om de största namnen inom wrestlingen genom tiderna.
Väl läst senare!
//FredRock.
Ett litet tips.
Tänkte att om ni vill läsa lite bra grejer om wrestling, kika på den här:
http://www.kayfabememories.com/
http://www.kayfabememories.com/
Andra användningsområden.
Det här inlägget kommer att handla om nånting annat men jag tänkte be att få svara på en kommentar vi fick på förra inlägget:
Postat av: Sarix
Nått att skriva om kanske är om de "stora profilerna" inom wrestlingen...både män och kvinnor...
Absolut. Ingen som helst tvekan om den saken. Nu är det ju som så att wrestlingen är en i huvudsak mansdominerad företeelse. Därmed INTE sagt att kvinnor inom wrestling varit betydelselösa.
I vissa fall (som tyvärr är fallet med WWE) så är det ofta så att kvinnor inom wrestling framställs som "bombshells" eller "knockouts" eller "divas..." etc etc. MEN det här är sådant vi ser på TV. Tyvärr finns det även ett förbund som mer eller mindre baseras på porr också...om nån har den länken så hör av er för jag hittar den inte.
För att hitta wrestling där tjejer är riktiga hardknocks så får vi vända oss till mera svåråtkomliga filmer och förbund med wrestling. IWA-MS har några RIKTIGT hårda brudar i form av till exempel Mickie Knuckles. Calle kommer förhoppningsvis komma med ett längre inlägg om hårda brudar senare men jag måste bara få nämna min personliga favorit Megumi Kudo som brottades för FMW i Japan och är en legendar mer eller mindre. Som en försmak på det så kan ni se den här matchen mellan Megumi Kudo och Combat Toyoda.
Sådär. Nu till det jag egentligen skulle skriva om.
Man kan ju tycka att wrestling nästan uteslutande är meningslös underhållning i form av att det är på förhand uppgjorda matcher och att resultaten redan är givna. Att man inte slåss på riktigt etc etc... (se matchen ovan som kommentar till det...). Men jag funderade på om det faktiskt finns andra anledningar till varför man tittar på wrestling.
Har du nån gång varit sådär riktigt förbannad så du bara vill ha sönder någonting, slå någon på käften eller bara vara våldsam? Det var då jag kom på en av anledningarna till varför jag började titta på wrestling igen 2004 (den historien börjar med att de började sända Monday night raw på ZTV). Det är en utmärkt källa till katarsis.
Vi vänder oss till Wikipedia igen:
Katarsis, gr. "rening". En person som använde begreppet var Aristoteles som menade att tragedin (inom teatern) renar oss. Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla, vare sig känslan består i sorg, empati, glädje eller annat, och som efterföljs av känslan av förnyelse, av nytt liv. Begreppet 'katarsiseffekt' används också ofta för att sätta prägel på de samlade känslorna efter en emotionell upplevelse, ex. en film eller ett stycke musik
Det är sådär jag känner inför wrestling ganska ofta. Oavsett känsla i kroppen får jag utlopp eller "renas" på någonting som egentligen inte har med wrestling att göra. Är jag på dåligt humör så är det självklart kul att se på folk som slår på varandra istället för att jag går ut och bankar nån. Är jag på BRA humör så tittar jag på wrestling i rent nöje för att få ut glädjen. Den största glädjen är ju naturligtvis att se något jag inte sett förut. Nu senast en gala från ROH...blogginlägg kommer...
Sen är det ju naturligtvis även så att min överanalyserande hjärna använder wrestling till att fundera över fenomenet i sig. Varför är det så fruktansvärt underhållande. Faktum är att jag inte riktigt kan svara på det själv (dock ställde nån frågan så jag kommer att återkomma till det med) men jag gillar att sitta och fundera ut vilka som kommer att ha fejder med varandra, varför storylines går som de gör och vilka moves som genererar pops (glädjerop från publiken) eller heat (ilska från publiken).
Så där har ni några anledningar till varför jag anser att wrestling är så underhållande som det är och till vad mer man kan använda det än i rent underhållningssyfte. Hoppas jag var tydlig :)
Väl mött till nästa gång.
//Fredrik.
Postat av: Sarix
Nått att skriva om kanske är om de "stora profilerna" inom wrestlingen...både män och kvinnor...
Absolut. Ingen som helst tvekan om den saken. Nu är det ju som så att wrestlingen är en i huvudsak mansdominerad företeelse. Därmed INTE sagt att kvinnor inom wrestling varit betydelselösa.
I vissa fall (som tyvärr är fallet med WWE) så är det ofta så att kvinnor inom wrestling framställs som "bombshells" eller "knockouts" eller "divas..." etc etc. MEN det här är sådant vi ser på TV. Tyvärr finns det även ett förbund som mer eller mindre baseras på porr också...om nån har den länken så hör av er för jag hittar den inte.
För att hitta wrestling där tjejer är riktiga hardknocks så får vi vända oss till mera svåråtkomliga filmer och förbund med wrestling. IWA-MS har några RIKTIGT hårda brudar i form av till exempel Mickie Knuckles. Calle kommer förhoppningsvis komma med ett längre inlägg om hårda brudar senare men jag måste bara få nämna min personliga favorit Megumi Kudo som brottades för FMW i Japan och är en legendar mer eller mindre. Som en försmak på det så kan ni se den här matchen mellan Megumi Kudo och Combat Toyoda.
Sådär. Nu till det jag egentligen skulle skriva om.
Man kan ju tycka att wrestling nästan uteslutande är meningslös underhållning i form av att det är på förhand uppgjorda matcher och att resultaten redan är givna. Att man inte slåss på riktigt etc etc... (se matchen ovan som kommentar till det...). Men jag funderade på om det faktiskt finns andra anledningar till varför man tittar på wrestling.
Har du nån gång varit sådär riktigt förbannad så du bara vill ha sönder någonting, slå någon på käften eller bara vara våldsam? Det var då jag kom på en av anledningarna till varför jag började titta på wrestling igen 2004 (den historien börjar med att de började sända Monday night raw på ZTV). Det är en utmärkt källa till katarsis.
Vi vänder oss till Wikipedia igen:
Katarsis, gr. "rening". En person som använde begreppet var Aristoteles som menade att tragedin (inom teatern) renar oss. Katarsis är definitionsmässigt det plötsliga känslomässiga klimax eller sammanbrott bestående av en överväldigande känsla, vare sig känslan består i sorg, empati, glädje eller annat, och som efterföljs av känslan av förnyelse, av nytt liv. Begreppet 'katarsiseffekt' används också ofta för att sätta prägel på de samlade känslorna efter en emotionell upplevelse, ex. en film eller ett stycke musik
Det är sådär jag känner inför wrestling ganska ofta. Oavsett känsla i kroppen får jag utlopp eller "renas" på någonting som egentligen inte har med wrestling att göra. Är jag på dåligt humör så är det självklart kul att se på folk som slår på varandra istället för att jag går ut och bankar nån. Är jag på BRA humör så tittar jag på wrestling i rent nöje för att få ut glädjen. Den största glädjen är ju naturligtvis att se något jag inte sett förut. Nu senast en gala från ROH...blogginlägg kommer...
Sen är det ju naturligtvis även så att min överanalyserande hjärna använder wrestling till att fundera över fenomenet i sig. Varför är det så fruktansvärt underhållande. Faktum är att jag inte riktigt kan svara på det själv (dock ställde nån frågan så jag kommer att återkomma till det med) men jag gillar att sitta och fundera ut vilka som kommer att ha fejder med varandra, varför storylines går som de gör och vilka moves som genererar pops (glädjerop från publiken) eller heat (ilska från publiken).
Så där har ni några anledningar till varför jag anser att wrestling är så underhållande som det är och till vad mer man kan använda det än i rent underhållningssyfte. Hoppas jag var tydlig :)
Väl mött till nästa gång.
//Fredrik.
